Hej!

Jag har ingen motivation till livet just nu. Det har varit dåligt med de ett tag nu. Speciellt när Christian är borta, då känns allt bara jobbigt. Det är jobbigt att vara själv men det är också jobbigt att höra av sig till folk. Det är jobbigt att kliva upp på morgonen när man inte har några planer så då ligger jag kvar alldeles för länge. Det är jobbigt att lagga mat, det är jobbigt att titta på tv och det är jobbigt att plugga. Jag vaknade upp i morse av att klockan ringde för jag hade bestämt att jag skulle kliva upp och gå på min morgonpromenad, men när jag vaknade var jag trött, sedan fick jag ångest för att jag behövde plugga så då vände jag på mig och somnade om. Jag har ingen motivation till nått. En tanke slog mig idag när jag satt och slötittade på tv:n "jag kan ju spela tv-spel, de e ju kul" men så kom jag på att jag faktiskt måste plugga, så jag kröp ihop i soffan och fortsatte kolla på tv. Det enda vettiga jag har gjort hit tills idag är att tvätta.

Ska försöka laga lite mat så att jag kan få lite ork sen får vi se om Millan kanske vill gå på en promenix med mig ^^ Skulle nog behöva ut och röra lite på mig, då kanske motivationen kommer tillbaka? Kanske iallafall.

Tycker det är extra jobbigt nu när Christian jobbar borta när han har varit hemma så himla mycket. Innan vi flyttade till Östersund hade jag inga problem med att vara själv, jag tyckte väldigt mycket om att var själv förr, då kunde jag liksom göra sådant som jag tycker är kul. Så som fotbad, fixa med naglarna, rita, spela tv-spel mm. Men jag känner inte för att göra det nu så jag sitter bara ensam i lägenheten och surar.

Men de värsta är att jag vet att skulle jag höra av mig till folk skulle jag ha en massa att göra, men jag orkar liksom inte med folk när jag är på sådant här humör. Snacka om en ond cirkel, hur bryter man sånt liksom? När man inte själv orkar ta tag i sitt liv, vem ska då göra de?

Over and out