Ensamheten är ond, och den äter upp hjälplösa flickor som mig. Jag måste vara trasig, kan inte någon laga mig? Man ska ju inte behöva bryta ihop för att man har varit ensam en dag lr? Jag vill inte vara ledsen jag vill inte vara deprimerad. Jag borde inte vara det med tanke på att jag har allt som jag kan tänkas vilja ha.

När jag väl lämnade min lägenhet med ensamheten och gick ner på gårn vart det inte bättre... Jag tror ensamheten följde efter mig dit med, för även om stället var fullt av folk så kände jag mig ensam. Kanske kände jag så för att folket inte var sånna som brydde sig om mig? De som brydde sig om mig där var Josef, Linda och Mimi. Men alla andra var bara folk som ville dryga med mig. Jag vet att de inte är seriösa men jag behöver faktiskt inte bli upplyst flera gånger om att jag är hes och låter som en tant för det är jag fullt medveten om...

Och jag kände mig inte speciellt önskad när ingen ville göra mig sälskap hem och kika på film. Så jag har nu gått hem för att återgå till att umgås med ensamheten...

Fuck you ensamheten