Jag bara faller, faller allt djupare ner i ensamheten. Eller ensam och ensam, men jag blir tagen i andra hand så himla ofta... Det är alltid "Jag har lovat att vara med honom" eller "jag har lovat att vara med henne" Men jag då? Varför kan ingen lova mig?? Ni är alltid med varandra. Varför får jag aldrig vara med? Varför blir du allti så glad när du ser henne, men inte när du ser mig. Betyder jag verkligen så mycket mindre. Det verkade inte så förut. Då blev du också jätte glad av att se mig. Du kunde lytfa upp mig och hålla om mig som om du aldrig tänkte släppa taget om mig. Varför har jag ingen. Jo sweetheart, jag har dig. Men jag har bara dig, och du kan inte alltid vara där. För du har lovat någon annan. Vem har jag då? Jo ingen... Varför? Du kan även säga "jag är inte hemma", "Jag har inte tid, måste plugga". Plugga? Har du börjat med det nu eller använder du bara det som en ursäkt för att slippa säga till mig att du inte orkar vara med mig? Är jag verkligen en sådan hemsk människa? Jag känner mig inte så hemsk, men det känns som om alla ser mig som en.

Jag vill bara skrika ut min ilska och min sorg!!! Sen ska jag bara låssas som ingenting. Men jag kommer inte kunna låssas som inget för en jag har fått skrika och slagit sönder någonting! Fuck fuck fuck fuck! jag orkar inte! Jag har inte tid! Jag har så mycket som måste göras, men jag är jätte arg! Men det är väll förmodligen bara tillfälligt. För det här är bara vad jag känner just nu. Aaahhhhh, jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Och nej, jag vill inte ha uppmärksamhet, jag vill bara få ur mig all skit jag känner. Och jag kände inte för att säga det till någon specifik person (eftersom jag inte ska vara någon last på andra personer), så jag skriver det på min blogg.

Who's to judge
Who's insane
Watch it all wash away
Save us from what we've made
It doesn't die it only fades
If I can't feel there isn't pain
Another day it's all the same
I always pray I never change
It seems to me we 're all to blame
Push your matches, no more rain
Burn This Fucking World Today









Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag bara slänger ur mig det första som kommer upp i mitt huvud. Så jävla le är jag. Jag vet att du kommer att bli sur när du får reda på detta. För det kommer du. Allt kommer jämt fram i den här jävla byhålan! Du kommer bara säga att jag ska säga det till dig på en gång. Men vet du vad?! Det vill jag fan inte! Du vill ju aldrig prata med mig om någonting så varför skulle jag villa prata med dig?? Sen kommer du att säga att du inte kan veta vad som är fel förän jag har sagt någonting till dig. Men det är ju du som tar avstånd, det är du som inte vill prata med mig. Så frågan är, vad har jag gjort för fel. Är du arg på mig för att jag inte sa ifrån? Är du sur för att det vart värsta diskussionen om henne, när vi igentligen skulle ha diskuterat problemen mellan oss?? Åhhhhh! Fyfan va jag hatar allt just nu!! Vill bara slå sönder allt, slita det i bitar! Sedan göra mig av med skiten så jag slipper det här!

Jag kanske ska flytta? Flytta ifrån alla problem låter som en jävligt bra idé. Mormor och morfar, gör plats hemma, för jag kanske flyttar in hos er.