20 maj
Kategori: Allmänt
Det är så jobbigt, allt är jobbigt... Jag saknar Josef nå otroligt mycket igen, och han vet om det. Det är de som är det värsta. Hae han inte vetat om det hade saker och ting kanske gått lite lättare. Jag skämms ju för fan varje gång jag träffar honom på grund utav att han har sätt mig gråta av sorg. Hade han inte vetat det hade man ju åt minstånde kunnat låtsas att allt var bra. JÄVLA SKIT!!
Och sen ska allt i skolan typ vara klart nu till veckan, jo visst lycka till med det kan jag ju säga... Sen måste jag försöka att få schemat för i sommar att gå ihop. Det är fan inte lätt när man har flera jobb.
Jag saknar Mimmie och Josef, just nu vet jag fan inte vad jag ska ta mig till. Jag ligger nerslagen på marken, jag är krossad. Och det finns ingen som kan hjälpa mig upp.